jag har stått i trädgårdslandet, väntat
bilens helljus ska ta sig nedför
den lilla slänten
stryka med breda drag över
den flagnande fasaden
krypa ihop till en boll framför
farstubron & ligga spinnande
vid mina fötter
syrsorna har väntat på skymningen
den brända jorden har tvingat dem
längst ut på sina strån
deras musik är av exil skapad,
sorgsnare än förr men
envisare än innan
du bär hennes lukt
som en vidrig parfym att älska
och en liten reva avtecknar sig
där hennes nagel plöjt fåran
att så uppbrottsfrö i
det finns inget kvar i mig att
engagera men du trummar din
panna mot ratten så taktfast
& jag får lust att dansa
