Du har glömt dagar på stranden
ofärdiga och strödda som
sandkornen gled mellan tårna
hur vinden låg på oss
som en envist barn
försökte väcka
något som tillåtits somna
bakom ratten
långt fler nätter än jag vill tillstå
stannade jag uppe
för att föda brasan med
upplevelser du nedslaget erkände
aldrig delats
gemensamma segel med en
ensam, växande reva
