Myror & bin

dagens sista sol 
klämmer sig ned mellan kyrkans torn
tar sin plats i skrevan
och låter mörkret omslingra klockornas dån
släpper ut nattfolket ur sina hålor
på kullens krön svärmar dem
vilsna bin på jakt efter nektarn
du bara finner i hemlös ömhet




hon visste aldrig vem du var
och det klädde dig
som solglasögon i en skum lokal
gick du ogenomtränglig 
genom
kompromisslös kärlek
sådant du ångrar
är aldrig felen du gjorde utan 
hur lätta de var att begå




dagens första sol
häver sig igenom tornen
ger det röda teglet lite mer att rodna för
och bin gör plats för myror
de rör sig i stigar
men lever för sin egen skull
gör sin nytta men fyller förråden 
med nya strängar av smittan 

Håll igen

Håll igen på fraser

du är oförmögen att försvara

frusna tavlor och slagord

är i underkant, en försvinnande

glittrande skara av rader

blir till något stort

det finns de som kan läsa

men som väljer strofer & lämnar

övergripandet därhän

du väljer vad du vill visa

så du fyller din kista

med fyrverkerier istället

för glöd

vi har väntat på dig & nu

kommer du

storstilad entré med

minimal ansträngning

väntad som ett mirakel

om du valt att läsa

Solslungad havre i vintern

Du bär på en stor sorg

en tvättkorg av oförätter

& i ett stumt trapphus

där inte ens

den ensammas steg ekar

men du var aldrig den

som teg när din hemstad

spasmade mot

väggarna du besteg

varje morgon när gryningsljuset

blev för blont

som ett barns fickor

var du omöjlig att fylla

du intog mina kvällar iklädd

en törst

jag skrämdes av men

inte kunde äta mig mätt på

i solnedgångens ungdom

reglade du porten, lät avsmaken

växa sig som störst

du om någon borde veta

när den solslungade havren i ditt hår

växlades in mot midvinter

när blomman i din nacke

till slut bar skott

något du klädde i alldeles

för stora halsdukar

hur vi stannade och spolade

tillbaka till tiden

då du skulle rest höga murar

av tystnad

& jag

tagit fram min hacka

du lärde mig aldrig att klättra

så jag såg till

att aldrig lida dagen ut

utan åtminstone ett

skott att stoppa

under huvudkudden