tisdag 11 oktober 2011

Hård blåst

Det tar längre tid
att korsa armarna & sökt stirra sönder oktober,
alla dess himlar på ett tunt fat
frambankat ur krökta lyktstolpar,
än det tar att korsa rälsen mellan
ditt hus och mitt




jag har skyndat mig 
pilat till din dörr bara för att finna den
öppen och sårbar
men utrymmet luft du kupar i händerna
finner inga vägar eller tar några fångar
det står för sig självt, stumt 
stoisk vinterluft ur näsan borrar
djupa hål i tillvaron
jag så noggrant mejslat ut




det finns en död gren som bara är min
en frusen, svart arm som metodiskt
skaver mot mitt fönster
som kravlar sig ut ur den hårda blåsten
lösgör sig från trädet och kränger
sig upp för pressade ljuspelare
i hopp om
en stunds värme i våra nedbrunna
sovrum, mellan nedbrutna
väggar