tisdag 24 juli 2012
Otåliga sånger
Jag sover med ögon öppna som sår
fälten med all den kärlek jag aldrig
förmår att skörda
du från det förflutna spådde mig
storslagenhet eller undergång
men aldrig en likgiltighet
lika högljudd som den här
jag önskar någon drog oss över samma kam
att vi föll stillsamt som tunna hårstrån
i sommarljus
jag önskar någon slog oss lika hårt
med samma piskor, med samma ton
i sina öron
allt jag vill är att komma ikapp,
kamma hem den lilla vinsten
som heter ihågkomst
för aldrig har jag varit något
mer än oförlösta sånger
som otåligt klöser insidan
av mitt bröst
onsdag 11 juli 2012
Vi blev separerade
föddes en gång till i socialt kuperad terräng
när vi skildes stod båda med varsin sko
i en stad som inte längre ville ha oss,
det sitter andra svarta kavajer i parken
med fetare studiebidrag men fattigare smak
Och jag sa, din mamma sa
att ingenting blir bättre, det är bara fokus som förskjuts
jasminen blommar men doften dör
lika snabbt som ljuset i ditt skinn
för jag ville vara din första, din sista,
den eviga
Jag var fastnitad i din mun
har aldrig passat in så bra som där
vyssjad och detonerad på en och samma gång
spelade du den enda sång någon spelat för mig
på din mammas gamla piano
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)