Vi blev separerade

föddes en gång till i socialt kuperad terräng

när vi skildes stod båda med varsin sko

i en stad som inte längre ville ha oss,

det sitter andra svarta kavajer i parken

med fetare studiebidrag men fattigare smak

Och jag sa, din mamma sa

att ingenting blir bättre, det är bara fokus som förskjuts

jasminen blommar men doften dör

lika snabbt som ljuset i ditt skinn

för jag ville vara din första, din sista,

den eviga

Jag var fastnitad i din mun

har aldrig passat in så bra som där

vyssjad och detonerad på en och samma gång

spelade du den enda sång någon spelat för mig

på din mammas gamla piano