Du såg fälten rulla förbi
tysta i sitt mörker
månen sprack ur molnen
en stum explosion av ljus
avbröt nattens procession
Handen du inte längre kände
darrade när du försiktigt ritade kartor
i bilrutans imma, fuktiga städer
födda ur bleka virvlar
Långsamma låtar flöt ur stereon
din nacke slog som en klocka
det torra vita skenet genom glaset
fick ditt ansikte att rämna
& skuggan i ögonen drog ut
en sista suck av ömhet
Jag stod i dikesgräset
vattnade dina kartor, krossade mot träden
liknade de smutsiga collage
ett mönster av din ihåliga puls
En bit bort låg du
på asfalten med en bok
om fängslade män med magiska stenar
sönderbläddrade sidor som flög,
avslutade kapitel
tisdag 27 mars 2012
torsdag 8 mars 2012
Det finstilta
De som inte flyttade i tid,
de som flöt över kullerstenen men sen
lunkade med böjt huvud, kränkta axlar,
flyttar nu
Den här staden rymmer
hungriga på knä i hörnet av fräscha gränder
livrädda dunhjärtan i svart & långa halsdukar
utstakade juristkarriärer, blivande fäder
fjädrar utan vind
Den här staden drar
i barnsuktande utlandstjänsterinnor
flyktförsök som bränt sina sista besparingar
på ensamma tjackstunder under broar
i valfri huvudstad, ni gav inget men tog tillbaka
det vita i ert förflutna
Det är dags att åter vända
sig efter sin egen hand, gripa efter sina privata halmstrån
hålla upp de mot solen
läsa det finstilta i varje fibertråd
skriva under kontraktet,
så att säga
de som flöt över kullerstenen men sen
lunkade med böjt huvud, kränkta axlar,
flyttar nu
Den här staden rymmer
hungriga på knä i hörnet av fräscha gränder
livrädda dunhjärtan i svart & långa halsdukar
utstakade juristkarriärer, blivande fäder
fjädrar utan vind
Den här staden drar
i barnsuktande utlandstjänsterinnor
flyktförsök som bränt sina sista besparingar
på ensamma tjackstunder under broar
i valfri huvudstad, ni gav inget men tog tillbaka
det vita i ert förflutna
Det är dags att åter vända
sig efter sin egen hand, gripa efter sina privata halmstrån
hålla upp de mot solen
läsa det finstilta i varje fibertråd
skriva under kontraktet,
så att säga
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)