måndag 10 november 2014

Retrograd


Ringer dig strax efter midnatt
vill bara prata som vi gjorde
då vi satt med ena handen mot träet
och den andra
smekte en framtid vi inte kunde se
men som inte heller drog sig undan
  Vi delade dess skugga
i ett mörker som tog hand om oss
lärde vi oss elda för kråkor
lät dem fylla himlen
och i gliporna mellan svarta vingar
bröt litet ljus fram, lagom åt vår scen
  Signaler går rätt ut i telecomrymden
går och kommer aldrig tillbaka
precis som vår tid på jorden
två, tre, fyra
timmar att dö för lever längre
om du låter dem växa sig vilda,
vildare än sanningen.