en eld grånad

du måste få veta att du lever
för att slippa bli min död
och om några år, när allt är damm
i mina hjulspår
kanske du inser hur väl
jag kände dig



hur varje stavelse i ditt ansikte
vände sig i avsmak
ögonblicket du förstod
att vi inte var så olika
trots alla ensamma nätter
trots alla frostiga ord
brann det i mig



jag har inte sett dig på ett tag
och sådant spelar roll
när jag följer dina steg
är det med ivern
i ett barns steg
den första dagen med snö



när ögonen sluts
är det början och aldrig slutet
jag spelar upp om och om
igen
står historien i brand
om än dov och grånad
som präglad mer av aska
än lågorna



och det enda jag kan lova dig
är att frågan inte ska hänga
över oss
om hur man bäst ska släcka
den eld som bränner
men aldrig förtär
så jag ber dig, ge mig inte svar
förrän jag kan formulera
frågorna