Du såg fälten rulla förbi
tysta i sitt mörker
månen sprack ur molnen
en stum explosion av ljus
avbröt nattens procession
Handen du inte längre kände
darrade när du försiktigt ritade kartor
i bilrutans imma, fuktiga städer
födda ur bleka virvlar
Långsamma låtar flöt ur stereon
din nacke slog som en klocka
det torra vita skenet genom glaset
fick ditt ansikte att rämna
& skuggan i ögonen drog ut
en sista suck av ömhet
Jag stod i dikesgräset
vattnade dina kartor, krossade mot träden
liknade de smutsiga collage
ett mönster av din ihåliga puls
En bit bort låg du
på asfalten med en bok
om fängslade män med magiska stenar
sönderbläddrade sidor som flög,
avslutade kapitel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar