Innan vi inleder
föreställer jag mig vintern
då dessa fyra väggar
blir till frostade fönster, öppna kanaler
tysta tågvagnar som rycks isär
& glider ut i dimman
men nu:
jag ställer mig på tå
& skriker
skriker på klockorna i ditt hjärta
som ständigt tickar ner
skriker på den här
ensamheten vi delar
allt som återstår är att ta
lidandet och tömma det
i ett högt glas
hälla ut det över bordet
& minnas det som halvtomt
jag är klar med det här
men du
har bara börjat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar