till Majakovskij - allt är glömt

jag älskade aldrig Majakovskij
drog honom aldrig över ryggarna
och suckade
lät honom stå rak och brinnande
sköt in honom högst upp
och klev ner


aprilnatt och jag liftade
en bumerang mot månen
återvände till
annorlunda ögon men samma
tveklösa kläder
jag kom tillbaka för att
hämta dig


hela världen är aska
inget är sig likt
utom
intet och dess hundar
skakar marken där de kommer
i tusental
med bajonetter i käkarna
i tusental


jag döpte var och en
efter dess mänskliga kopior
men hundar ska inte heta fredrik
ett skämt namn
valpögon,
ett skämt
upphovsmannen knappt minns
han drog


han älskade Majakovskij
drog honom allt närmare till sig
ruvade i åskmolnen
som moderfågeln gjort
sedan urminnes tider
hon stack till honom ljusmaskar
fångade blixtar,
kopplade upp honom
men kort därefter
löpte han