Döda poeters Paris

i badet med benen i
luften
låg du som en döende
insekt
karet fyllt till hälften
kallt vatten till
varma minnen


resan till Paris, följde
Jims röst till ändhållplatserna
ni tog sällskap längs
de sovandes elysée
visste inga gränser men
gav dig Pauls överblivna gränder
som ett avskedsrö


blåste för vinden
från gatstenarna, från
det mesta du lärt känna
innanför skallbenet
hördes ljudet av slagna
amerikanska kvinnors
klagan
du vred om kranen igen
sjönk djupare ned
i karet

dränkte oljudet