jag hängde kvar fast jag visste
att vi ville olika hur länge som helst.
men jag ville ju inte hetsa dig.
du satt på ditt rum med längtan bort
och hundra kyssar kunde inte hindra
avståndet som slogs upp i mig.
Förr eller senare förstår jag
att inget varar för evigt, inget är skrivet i sten
men jag är hellre en omöjlig hieroglyf
än lämnade i smutsen med dig
du hittar alltid nya spår men jag varar
i tusentals år
det blir ensamt i sanden och hettan
det blir kallt om nätterna
du kan läka dina sår på några veckor
men jag varar i tusentals år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar