Myror & bin

dagens sista sol 
klämmer sig ned mellan kyrkans torn
tar sin plats i skrevan
och låter mörkret omslingra klockornas dån
släpper ut nattfolket ur sina hålor
på kullens krön svärmar dem
vilsna bin på jakt efter nektarn
du bara finner i hemlös ömhet




hon visste aldrig vem du var
och det klädde dig
som solglasögon i en skum lokal
gick du ogenomtränglig 
genom
kompromisslös kärlek
sådant du ångrar
är aldrig felen du gjorde utan 
hur lätta de var att begå




dagens första sol
häver sig igenom tornen
ger det röda teglet lite mer att rodna för
och bin gör plats för myror
de rör sig i stigar
men lever för sin egen skull
gör sin nytta men fyller förråden 
med nya strängar av smittan