Han som vandrat skymningen fram och åter
har nått en bar av morgonljus
där klientelet är de som gråter och slår
& han är mogen att vakna
till en dag som förlåter det den sett
men sällan det som hörts
en kvinna i guld ställer ifrån sig glaset
granskar honom från barndom till skuld
letar efter ett vadställe
dem emellan
är hon en hudlös lindring & han
ett övertäckt plakat
en slagborr av slagord som stoppades
undan för undan
blundar de bort omvärlden
till ett hav så torrt att enbart tårar
kan leva där, hon är våt av uppbrott
han blir levande på hennes kinder
men går stillsamt och utan
eftertryck
och nytt ljus slingrar sig igenom gardinen
slickar den brutna skeden