Längs talltopparna jagar jäsande moln
varandra är du och en annan
någon som ryms i de svarta blåsorna
som stiger ner från silverkanten
& öppnar den rostiga dörren
ut ur mig
Hon har ögon som av glas, famnen full av sot
& naglar som strimlat morgonljus
när luften skakar av sprakande joner
spottar hon fradga av snö
Du har hennes nummer tatuerat på nästippen
där det balanserat i alla dina dagar
& tas fram när du är på andra sidan
dörren stängs och du står mitt bland skratten,
snöper tvivlarna på liv
Hon skrattar när du spikar upp deras rester
på väggen & etiketterar år för år
där och då minns du mig
klädd i korsningen sysslolös / driven
& innan du når fram
vänder jag mig om och går
obemärkt förbi dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar