Saknadens fält

Du kan hälsa flodens tröga rytm
ifrån oss ikväll
låta våra fotografier segla som
flyktingar över trängda hav
Inga stjärnor att styra efter
bara tysta missförstånd
& ekot av fyrverkerier
i en majnatt


jag kan fortfarande finnas
om än med ett ständigt förbehåll
gentemot stadens tystnad
än kan jag minnas fyra vänner
som skulle äga varsitt element
som var menade att ifrån den högsta kullen
skära ut sitt namn i fabriksröken


två himlakroppar kröp upp
över slottet och Carolina lovade
att inte berätta för någon
om kvällen de svor eder
i en kran
Men vänta ett tag till innan
du klättrar ner
för det måste vara bättre
att komma ner senare än förr
dina fingrar har dörrar
som öppnar stressens stiltje
dina sånger har täckning
när telefonen dött
& jag
jag måste komma ihåg
att påminna dig


de säger att ålder följs med värdighet
men jag har jämt gått själv
& går än
med beställningen i hjärtat
tyngden i stegen och en bränd fjäder
inkilad mellan kotorna
sist vi sågs
liknande du ett inläst tal
inget val har man & oförsiktiga beslut
sliter på de man har
men jag tror att det man sparar
kommer fram när man behöver det som bäst
klarare och klarare för varje gång
rinner floden emellan oss