I min bok

det är vitt väder
utan konturer & hål
åt dina skarpa klackar
att driva igenom

med en mun full av bläck
ler du mot mig
en lika sorglös som vidrig
gest
men du lovar att du är här
för att lämna ut dig
undanröja alla frågor

jag öppnar valven och fönster
det finns inget kvar att se
mer än det jag vill visa
Inget är för skört & inget för rått
men ibland målar vi vädret
ibland lägger vi snitt över himlen
& låter det ösa


*

Min sång är enkel
den bygger på ett ackord och minnen
i dur där gräset älskade min panna
lena nätter med slipade sinnen
& fjäderlätt vatten under broarna

Men det som var
är en ömklig brunn att dricka ur
där slammet simmar överst,
flyter för uppmärksamhet
blir fyllor av onödig tid