kan allt vet inget
om vad som gick förlorat
i skiljelinjens glas
dina händer på rutan
när tåget trummar ut
ditt ansikte i vått sken
pekar inte på något
annat än det vi redan
visste
att stadens gränser krymper
kräver nya erövringar längre bort
där lamporna är ännu dovare
dagarna ännu kortare & rummen
större för någon född ur
fantasin
men för några sekunder
var du hemma igen kände
klädernas omfamning & pluggade
in dig i hemtama nätverk
etablerade en lika instant som evig
uppkoppling till gamla gator
du hade återvänt
för att berätta om den andra sidan
så ofta du ville låg ämnet där
väntandes på att dina ivriga händer
skulle släppa det där fönstret
& läggas på något nytt
men lika slitet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar