Det sommaren ger

som tiden stod still
en händelse utan slut
parken halverad och tömd
du är frånvarande
jag är glömd


till ljudet av fart
tickar ödesklockan ett steg
närmare midnatt
jag såg dig med nya ögon
när torgen tömdes & snön
fyllde lungorna
med fläckfria minnen


det är inte sant
har aldrig varit det
men det känns för nära
vi var inte där för att se
utan där för att lära milen dra sitt
till stacken


& när solen kräver buskagen
på grönt
står klockan still, vädrar morgonen
luft & vi faller genom våningarna
genom avstånd
till varandra
en glimt av tröst
en smak av skönhet