det är gröna mil
oss emellan,
ta ditt blonda leende
och ät mörkret inifrån
tugga dig fram till mig
röken svävar i lokalerna
svarta änkor i utsläppt
hår
svänger sina tårar i stängningsljus
svårt skakade av
den nya soulen
det är gröna mil
emellan oss
löper den dammiga gränsen
mellan rötter och flykt
genom öppna dörrar kommer
de hårdaste sparkarna
& solen stiger med trummor
så fjärran att de rymmer
en kropps hålrum
när du stod stum kvar
rasade parkerna
husen vaknade
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar