det man förtjänar

Dammigt ljus ifrån fönstret
får dig verka renare
städad
& uppkrupen på bläcket
kunde du se det dolda
veckla ut sig som presentpapper
från en jul
för längesen


det rinner genom rören
ett dovt ljud
du kan säga att du gråter
men kinderna har aldrig varit
torrare
& förlåter gör du,
förlåter den tid det tar
vendettor
att utkristallisera sig


du hade mig
ett sista smultron på ett frätt strå
innan solen tog bladet från
munnen
satte det i din hand
& kysste fram din tanklöshet


som du log, teg jag
efter det sista hugget steg jag
med en hälsning
som värdelösa på att existera
finns inga bättre