detaljer
de fångas in för att bita sig kvar
som de hårdslutna fasaderna
mjölkvita broar & änder frusna
i sin sång
& en gång betydde allt det här
något av en första kyss
andetag mot en het ny nacke
hennes säng hade slöjor
som böljade i den stora natten
& jag öppnade dörren
fullständigt
där ute fanns inget annat
slutet sällskap utan ambitioner
ögonblick av uppsluppet stilje
precis vad jag önskade
där förruttnelsen stryker jämsides
med förlustelse & hundra nävar
tar sig ner och stänger av
all oro
i elektrisk snö låg hon
utslagen som en omöjlig blomma
& tider som komma skulle
tog raster
väntade ut vårt vansinne
& lät det bränna ut sig självt
innan morgonen kom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar