I ditt mitt
är jag delaktig
en tillit jag aldrig
trodde skulle finnas
emellan oss slocknade
Vi vet var vi slutar
men kan inte vägen
tillbaka och kanske
ska vi vara tacksamma
men det enda jag förstår
är den brända jorden
de lämnade stränderna
& de mumlade orden
om bot och bättring
som pålar att vila ut på
& i den här vintern
står och faller vi
med våren som stammar
inifrån
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar