Står

Det som står

på dina dammiga fönster

är klottret

från dimmiga dagar

när apatin var

en förstorad pin

på kavajslaget

när du nu skriver ytterligare

blir det bara punkt

på punkt

dina tystnader blir allt fler

orden blir järtecken

du kan dra över huvudet

& du ligger still, ligger kvar

medan pilandet äter sig in

under tidens pauser