Luftslussar

han lägger ringen i trapphuset
smeker räcket på vägen upp
andas snabbt tre våningar
senare
står han med mörka läppar
mot nyckelhålet & blåser
nytt liv i
en röjd lägenhet


mitt hem är fyllt, igenväxt
ihopväxt med murgrönan som
krupit beslutsamt uppför väggar
inredda som vattenfall
& hans andetag blir hårdare
lungorna djupare
men jag stryker längs hörnen
för att ta mig fram till hålet
och möta hans luft


på knä på varsin sida dörren
möts vi, våra sekunder
i korsdraget av disposition
en inhägnad depravation
ödelandet hos dig är djungeln
runt mig