ditt regn står stilla
jag kan inte låta bli att vänta
nere på parkeringen
sniffar jag mig till bensin &
det spruckna i dina ögons vilja
att riva sönder

du har gått i cirklar
vet precis vad du letat efter
men tvingat dig själv till tvivel
du har letat på hyllorna
utan att hitta det du söker
& du är aldrig ensam

vi står här bakom dig
som att vi väntar på ett rättesnöre
som vi vädrar blod
en lukt vi känner igen, en känsla
av utsatthet som kollektiv
känslotrafik

men vi beställer dig
som vår svarta, vita dam
svartvita evighetsgarn
& när persiennerna är låsta
tar vi turer över golvet
med varsitt knippe rosor
i blodet