Oförglömlig

någonstans vet jag
att jag är oförglömlig
i en sopsäck under en bro
i en brinnande bil på valfri
livsmedelsparkering
gömde jag undan mig
gick vidare


men kistan står gapande
jag ringde aldrig in det
uppkoppling skedde
men tonen för svag
förundrad levde jag på ångan
ur tidningsbudens munnar
& såg världen staplas


i nålsgränden av två hus
stirrar natten tillbaka
håller fram två white russians
& kräver ett svep
över staden där fåglar målar
tornen särskilt svarta
över bron och i bilarna
bidar jag mig
oförglömlig